Höstsatsning i stor-gädd-vatten

Jag och Manuel tillsammans med teamkompisarna Linus och Jakob körde en satsning för ett par veckor sedan. Jag och Manuel fiskade lör-tis från Manuels Superguide från Mojoboats, Linus och Jakob mån-tis. Deras grundplan var att köra till tor, ev. fre men fick tyvärr motgångar.

Vi hade hyrt stuga precis intill vattnet med rampen belägen direkt utanför dörren, helt magiskt.
Stugan var bokad från lördag kl. 12 vilket medföljde att jag och Manuel slaggade i bilen natten till lördag.

Dag 1, lördag
Vi satt i båten precis innan solen nått över trätopparna. Något sent i vår mening då vi gärna vill stå uppankrade på första spotten innan det börjat ljusna. Men vi stötte på problem. Det hade varit en ordentlig frostnatt med 4 minus vilket hade lett till att vattnet i motorn (kylvattnet) fryst. Problemet löstes genom att motorn fick stå på samtidigt som Manuel böjde slangen fram och tillbaka tills "ispluggen" släppte. Stöter ni på samma problem, glöm då inte att kontrollerna värmen på cylindrarna i samband med att motorn står på. Blir de för varma måste motorn stängas av direkt.

Vi hade verkligen väderförhållandena emot oss. Frostnatt, vindstilla till mycket svag nordlig vind och sol. Visserligen skulle vi fiska pelagisk gädda vilket inte är riktigt lika beroende av förhållandena.
Tyvärr var fisket, speglande förhållandena, mycket segt. Vi hade även svårt att hitta betesfisken vilket berodde på att de ännu inte gått in från fjärdarna. Temperaturen i vattnet varierade från 10.8-11.5 grader.
Vi testade olika shadjiggar (däribland Dexter Shad 250 och 340 från Illex, Gbump från Gunki, mm) som levererat riktigt bra på pelagisk gädda tidigare, viktade med olika tyngder, från 15-35 gr. Vi testade även en del shallow över djupet. Djupgrynnor, åsar, kanter där vi kunde finna lite betesfisk, frivatten, grunt - inget fungerade. Vi kunde, på 2D och Structure Scan, se att majoriteten av de större gäddorna stod djupt, mellan 8-12 m. Vi hade med oss ett gäng beten viktade med 100 gr skalle för att snabbt kunna släppa på de som stod djupt. Detta är absolut ett smart tips - att alltid ha ett gäng jiggar riggade med tung skalle om man skulle glida över en större fisk eller få följe in till båten (vilket händer mycket ofta när man fiskar pelagisk gädda). Trots att vi släppte betet framför nosen på fisken visade den knappt något intresse.

Första fisken kom under eftermiddagen och var en riktig liten krabat, knappt två kilo, som tog min Gbump över kuperad botten. Detta visade sig även bli dagens enda fisk. Vi hade utöver detta ett gäng pet var men inget som vi krokade. Samtliga pet kom i vevstopp, och då snackar vi långa vevstop. Upp emot 10 sekunder.

Dag 2, söndag
Denna morgon var vi uppe i god tid - vid rampning var det nämligen kolsvart. Vi började reka av bergskanter där vi dagen innan hittat en del betesfisk. Men inget högg. Vi hade ett gäng pet under morgontimmarna men inget krokat. Peten kom mestadels precis intill berget och då när jiggen fick dala ner.
Vid pelagiskt fiske gäller det dock att hela tiden stå på helspänn, plötsligt klipper den man jagar. Vi visste att fisket skulle bli segt, men inte så segt det visade sig vara. Pelagiskt gäddfiske är oftast segt, det går långa perioder mellan huggen, men medelvikten är oftast mycket bra och därför gäller det att man har pannben och inte tappar fokus.

Första fisken för dagen kom under en kortare huggperiod. En del mindre stim hade gått upp på en mindre platå intill en av kanterna vi ofta rekade. Med detta hade en del bättre fisk följt. Gäddan tog min Gbump från Gunki och vägde runt 5 kg. Riktigt kort och tjock. Dock inte i närheten av vad vi sökte. Men ändå kul att få drilla under det extremt sega fisket vi hade. Kort därefter brände Manuel en riktigt bra fisk. Han körde med en Dexter EEL från Illex viktad med 20 gr skalle och la betet precis intill bergskanten där det i första vevstoppet small. Det var bra tyngd i fisken men tyvärr slet den sig. Fan!
Kort därefter brände jag en, följt av att Manuel brände en till. Väderförhållandena parallellt med att fisken i området generellt sätt är krokrädda medföljde att huggen oftast var mycket försiktiga och snabba. Det kan, vid dessa tillfällen, vara värt att siza ned. Men även det, som allt annat vi testade, gav ingen vidare positiv respons. Vi testade även jerka, veva extremt snabbt följt av långa eller korta vestopp, fiska botten nära, vilket ibland kan vara riktigt hett, men inte heller det gav utdelning.

Någon timme efter vår lilla huggperiod brände Manuel ytterligare en bättre fisk. Han fiskade då, som tidigare, med sin EEL och la betet alldeles utanför bergskanten i en "insvacka". Han lät betet dala ner och pang. I mothugget svarade fisken med riktigt bra tyngd. Men tyvärr slet även denna sig.

Bild 1

När solen väl hade gott ner och det börjat mörkna tog vi beslutet att fortsätta fiska ett par timmar in i mörkret. Detta visade sig ge utdelning. Vi fiskade av en kant där vi såg en del bättre fisk på lodet. Det var som sagt kolsvart vilket försvårade fisket avsevärt. Betena kastades med jämna mellanrum upp på land vilket slutade med ett par dragkramper med träd, J.
Vi fiskade båda med Dexter shad 340 (34 cm) då vi ville att gäddan lätt skulle kunna lokalisera siluetten i det lilla ljus vi hade från månen. Dagens andra fisk kom vid ett av tillfällena då betet landade en bit upp på land. Manuel fiskade då med sin shallowriggade 340 i färgen blåsilver. Så fort betet glidit en meter på land och ned i vattnet small det. Vi såg inte ett smack men hörde på vändningarna i vattenytan att det var en bättre fisk. Jag slängde mig på håven samtidigt som Manuel drillade. Väl inne vid båtkanten hojtade Manuel "håva den". Jag svarade "hur, ser ju inte fisken" följt av "jag går efter ljudet" och fisken var landad. Väl i håven konstaterade vi att den inte var så stor som vi till en början trott. Strax över sju kilo. Se bild ett i inlägget.

Detta satte punkt för dagen och vi kunde summera fyra fiskar upp, en liten och en femma för mig och en liten samt en sjua för Manuel samt ett gäng pet för bådas del. Nu visste vi dock att det kunde va smart att fiska i mörker inledande och avslutande.

Dag 3, måndag

Bild 2

Idag fiskade vi även med Linus och Jakob, som anlände sent under söndag kvällen.
Vi var ute på vattnet redan timmen innan man kunde se. Vi började reka av en planerad kant och det tog inte lång tid innan det smällde. Denna gång på min shallowriggade Dexter shad 340 i färgen Rudd. Hugget kom precis intill båten när betet var halvt uppe ur vattnet. Helt galet, både jag och Manuel klev ett steg bakåt i hugget. Kort därefter håvade Manuel fisken. Ingen jätte, runt sex kilo. Se bild två i inlägget.

Bild 3

Efter release tog det inte lång tid innan en fisk med tyngd högg på Manuels bete. Tyvärr slet den sig kort efter hugget. Vi fiskade av samma kant tills att det började ljusna för att sedan byta spott.

Kort efter uppankring på nya spotten ringde Linus - "kom direkt, vi har en potentiell tia i håven" - en tjock 110a. Väl vid deras båt hade de landat sin första fisk för resan. Den tog en viktad Dexter shad precis intill berget, tyvärr tyngde den inte riktigt vågen till tio utan vägde strax över nio. Se bild tre i inlägget. Riktigt kul inledning för deras del.

Fisket fortsatte men blev återigen riktigt segt. Vi bestämde oss för att fortsätta nöta på dem ställen där vi såg bättre fisk. Med hjälp av Structure Scan kunde vi rama in de mindre områdena där vi såg bättre fisk djupt. (måste tillägga att vi under resans gång fiskade majoriteten av tiden över 15-25 m).
Jag stod med min Gbump viktad med 25 gr skalle och Manuel med sin viktade 340. Vid ett av mängden kast över djupt vatten tog det totalt tvärstopp för mig. I mothugget slog tanken mig först att jag satt mig i botten, men så kunde fallet inte vara. Det var 25 m djupt och min jigg kunde inte vara belägen djupare än 5-7 m för tillfället. Jag kände i mothugget hur jag drog ut jiggen ur fiskens mun. FAN! Tyngden var helt brutal. Upp kom jiggen med bland de sjukaste bitmärkena jag skådat, se bild fyra i inlägget.

Bild 4

Jag vill tillägga att vi fiskade i ett vatten där det finns en hel del regnbåge. Jag hade därför, innan resan, målat en Dexter Shad 340 i färgen Rudd som en regnbåge. Denna fiskade jag med en del under dag 1 och 2, men det var först under dag 3 som jag började fiska med den ordentligt. Varför jag inte trott på den ordentligt tidigare berodde på att jag hade en känsla av att den var för stor då fisket var så pass segt. Under eftermiddagen vred vinden från Nord till Syd men vi hade fortfarande sol. Med detta ökade även vindstyrkan något och det började för första gången under resan kännas hett. Vi fiskade av en kant där vinden fått ligga på i cirka timmen (då det blåst nordan, svagt, hade kanten legat i lä under cirka en vecka). Detta gav resultat, jag la mitt målade bete i en "insvacka" och började ta hem betet med långa vevstopp. På andra vevstoppet small det. Fisken kändes till en början riktigt riktigt bra. Men under drillen avtog tyngden något. Manuel håvade fisken efter cirka två minuters drill. En kort och tjock fisk fick syna insidan av båten. Strax över 7 kg fördelat på 102 cm. Se bild fem i inlägget. Den lyckades även ge min jigg några finare bitmärken, se bild sex. Att fiska med naturtroget bete relaterat till betesfisken gäddan är präglad att äta brukar oftast ge bra resultat. Ha alltid detta i bakhuvudet.

Bild 5

Bild 6

Fisket fortsatte men var, trots väderväxlingen, segt. Vattentemperaturen hade dock, pga de relativt kalla nätterna, sjunkit. Från 10.8-11.5 till runt 10.2-11. Vill här även poängtera att natten till dag tre (denna dag) var den första, för resans gång, där temperaturen inte understeg nollan.

Vi började fiska av kanter, toppar, åsar etc där vinden låg på samtidigt som vi vägde in mängden betesfisk. Men som tidigare var det glest av detta. Dock hade mer betesfisk dykt upp i områdena vi fiskade på, mycket beroende på att vattentemperaturen sjunkit, och det kändes verkligen som att fisket endast kunde bli bättre.

Dagens tredje fiske högg ett par timmar efter min sjua. Det var på frivatten över 20 m djup. Även denna högg på min viktade målade regnbåge. (viktad med 25 gr skalle). Fisken högg, som övriga, i ett av mina långa vevstopp. Till en början kändes även denna bättre, men visade sig inte väga mer än strax över 6 kg. Se bild sju i inlägget. I samma veva krokade även Jakob sin första fisk för resan. En kort och tjock 100 centimetare på 7.5 kg, har tyvärr ingen bild på denna.

Bild 7

Dessa blev dagens sista fiskar. Under kvällen och mörkret hade vi endast ett gäng pet var.

Dag 4, tisdag
För första gången under resan hade moln dragit in. Mulet och sydlig vind (tyvärr svag, cirka 2-3 m/s) vilket kändes betydligt hetare jmf tidigare. Tyvärr fortsatte det extremt sega fisket...

Jag brände en bättre precis innan det börjat ljusna. Det var allt. Vi bestämde oss för att bryta runt kl. 14 då vi båda stod utan fisk med endast ett par pet för min del. Linus och Jakob fortsatte fiska dagen ut men blev även dom helt utan fisk. Även helt utan hugg. SÅ sjukt segt fiske.

Skitfiske på er!

//Martin