Dag 1.
Satsningen sträckte sig över tre dagar och med på denna var
Martin Wasberg, Manuel Fyrestam, Per Stenberg, Linus Storm och Alexander
Eriksson. De tre sistnämna är alla från Värmland och riktigt vassa
abborrefiskare. Satsningen skulle ske i Stockholmsområdet i sjö och siktet var
helt inställt på förleksborre. Man kan onekligen säga att resultatet blev
lyckat med riktigt fina toppfiskar trots ett konstant fallande tryck.
|
Bild 1 - 1280 gr och 43 cm. |
Värmlänningarna anlände en knapp timme innan solen gått ned
första dagen. Martin och Manuel, tillsammans med Manuels vän Petter, var dock
ute och körde från soluppgång dag ett. Vädermässigt var bra, med växlande
molnighet med något hög sydvästlig vind på 4-6 m/s. Dock var trycket på väg
ned, dipp från 1015 hPa inledandevis till 1005 hPa vid slutet. Fisket, inte
helt otippat, var segt men vi lyckades pilla upp några fina innan kvällen kom.
Ett par på runt 900 gr samt två över kilot. Den första kom runt kl. 11 och
vägde in på 1280 gr med en längd på 43 cm. Se
bild 1. Vi stod då bakom en lä-udde över kuperad botten. Den togs av Martin
på en Gunki Whiz 4’’, se bild 2,
riggad med 15 gr skalle.
|
Bild 2 - Gunki Whiz 4''. |
Jiggen är ny för 2016 och har riktigt bra egenskaper.
Med sin smala tail till den relativt lilla paddeln får den en mycket livlig
rörelse vid redan extremt små rörelser. Jiggen är även byggd för att ge mycket
vibrationer för att efterlikna just en levande fisk. Färgen på betet var Ghost
Brown fiskad med korta men kvicka rörelser där betet fick dunka i botten. Andra
klossen kom strax innan solen gått ned och även strax innan grabbarna från
Värmland anlände där Manuel fick äran att håva. Petter hade vid detta tillfälle
lämnat båten och uppankring hade gjorts på en mindre sten där det strax innan
uppankring synats en riktigt bra fisk stå parkerad. Runt stenen stod mycket
betesfisk men på var det helt tomt, ett gediget läge. Även denna abborre togs
på en Gunki Whiz 4’’ i samma färg, riggad med samma vikt på skalle och fiskad
med samma teknik. Borren vägde in på 1230 gr med en längd på endast 41 cm, se bild 3.
|
Bild 3 - 1230 gr och 41 cm. |
Efter release mötte Martin och Manuel upp de nyanlända
grabbarna. De var bra taggade med höga förväntningar. Det tog inte lång tid innan båda gängen stod
uppankrade på första spotten tillsammans. Målet här var dock en annan art,
nämligen storgös i sista ljuset.
Manuel, som hade bra koll på denna spott, förtalade
värmlänningarna att shads varit melodin för dessa gösar när de börjat parkerat
sig på grynnorna. Inte ofta man får möjligheten att ha chans på riktigt stor
gös vid spinnfiske. Detta är en metod som Per, Linus och Alexander ägnat en hel
del tid åt förr men som kommit i glömska efter all vertikal hysteri.
Första fisken i värmlänningarnas båt kom kort efter
uppankring och det var bra tunggung i Pers spö, ett Illex The Artist S210M,
vilket spö! Manuel och Martin fiskade då som tidigare även lite tyngre skallar,
15 gr och uppåt, med tanke på att det blåst hårt vilket medföljer att det blir svårt
att hålla kontakt med för lätta skallar. Fisken hade under dagen gillat högre
fart men när 4 personer fiskade med 15 gr skallar tyckte Per själv att det
kändes för regelbundet. Han ogillar generellt tunga skallar. Valet blev en Dexter
Shad 15 cm i färgen Ayu. Alla visste att det fanns stor abborre i området så en
15 cm jigg kändes optimal. Bra storlek för gös och bra storlek för de lite
större abborrarna. Per riggade upp med en 10 gr skalle, bara betets massiva
kropp gör att betet sjunker saktare och lugnare i rörelserna. Och med en 10 gr
skalle visade det visa sig ta lång tid innan betet landade på botten. Följaktligen
tog Pers kast längre tid vilket en hungrig gös ej kunde motstå – efter en rejäl
fajt låg en riktigt grann gös i håven - 5060 gr, se bild 4.
|
Bild 4 - 5060 gr. |
Per fortsatte sin teknik med Dexter shad med sakta
inspinningar – något han, genom den lugna gången med lätt skalle, trodde
stenhårt på. Kort efter Pers gös brände även Linus en bättre fisk vilket
uppfattades efter en tydlig smäll. Kort efter Linus kontakt krokar Per återigen
en bra fisk, denna gång med tydliga abborregung. Det var då nästintill kolsvart
ute. Efter en intensiv fajt håvar Linus fisken och en rejäl abborre kunde
synas. Vågen stannade på 1440 gr, se
bild 5. Rätta melodin för kvällen var helt klart en lätt riggad Dexter shad
15 cm - ett starkt tips för att lura bland annat de större abborrarna.
|
Bild 5 - 1440 gr. |
Förhållandena för de två efterföljande dagarna var mindre
bra. Variation med inslag av regn och sol tillsammans med konstant ändring i
vindriktning. Här skall även tilläggas att dag två inleddes med ett tryck på strax
ovan 1000 hPa för att under kvällen tredje dagen ligga på låga 980 hPa.
Dag 2.
Dag två började relativt segt som förväntat, några mindre
borrar togs men inget nämnvärt. Första bättre kom efter cirka 2 timmars fiske
och den stod Linus för. Under de första två timmarna hade fisket bedrivits i en
del av sjön som höll otroligt mycket betesfisk. I anslutning till betesfisken
stod det abborre i branterna från 6-9 meter och det var just där dessa söktes. Efter
att ha testat flera metoder och beten vid sådana spottar utan vidare utdelning
föreslog Linus att de skulle åka upp närmare land för att kika hur
bottenstrukturen såg ut där. En kort stund senare ankrade Per, Linus och
Alexander en kastlängd från land. Bottenstrukturen såg riktigt intressant ut
enligt grabbarna och efter ett par kast på nya spotten högg första bättre
fisken, denna på Linus bete. Abborren tog en Texas-riggad Illex Scissor Comb
3,8” i färgen Kawashima Shrimp riggad med en 3/0 offset krok med 10g tungsten
bullet, detta fiskat med ett Delivrance
B2102 M Water Front Versatile spö. Fisken vägdes till 980 gr.
Efter release fortsatte fisket. Knappt en timme senare stod
båda gängen ankrade med elmotorerna på ett område så att båtarna kunde fiska av
utan att störa varandra. Området/spotten var en hård och kuperad ås. Första
bättre kontakten kom för Manuel, men tyvärr klev fisken av kort efter hugg. Manuels
dåvarande bete, en Glossy shad från Illex, stod som anledning till Pers nästa
betesval. Han hade fiskat de första kasten på spotten med en Scissor komb 3.8"
som han ryckte lite yvigare och snabbare vilket genast resulterat i en smäll
men inget mer. Pers val blev en Illex Ishad Tail 3.8" i en mycket dov
färg. Detta bete har en smal men veckad profil och en tunn tail med rapp
rörelse samt att den är injicerad med Nitro booster doftmedel. Vid sakta lyft
skapar betet enligt Per illusionen där denna vid rörelse ger ifrån sig
vibrationer likt en betesfisk skickar ut micropulser. Per menar här att man kan
tänka sig en fisk som konstant står och rör sig med kroppen men förflyttar sig nästinting
inget. Det vill säga mycket turbulens i vattnet men ingen förflyttning. Detta
är något han märkt och tipsar kan vara en riktigt effektiv metod och
betespresentation. Särskilt när fisken är så pass försiktig som den var under
dessa dagar. Efter kortare fiske med det nyvalda betet och metoden ovan
beskriven hugger en bättre fisk. Redan på gungningarna förstod Per att fisken
var stor och indikationerna var abborre. Väl i håven kunde en borre på en bra
bit över kilot synas. Vågen stannar på 1300 gr, se bild 6.
|
Bild 6 - 1300 gr. |
Metoden kräver här att man har rätt kalliber på spö. Per
körde i detta fall med sitt Illex The Artist 225 Black Ops. Ett spö med
kastvikt 7-28g och som namnet anger, generellt sätt lite längre. Detta medför
att han lättare med bara en mindre handledsrörelse förflyttar betet en längre
sträcka - med minimal rörelse för och har full kontroll på bottenstruktur och eventuella
pet. Metoden ger ofta inga tydliga hugg och med ett tryck som under dessa dagar
missas många pet utan rätt känsla i spöt.
Fisket fortsatte på åsen. Uppankringar gjordes så att kasten
kunde varieras så att betet arbetades in från olika håll. Martin och Manuel låg
vid ett av dessa tillfällen uppankrade på ett djup av 8-9 meter vid utkanten av åsen
och kastade upp mot 5-7
meter. Mycket fisk kunde synas ståendes tryckt längst
botten och de visste att man vid rätt kast, med rätt bete och rätt teknik plockar
fisk. Det handlar om att man vid sådana tillfällen är ihärdig. Man måste testa
olika beten, riggningar och tekniker - framförallt vid de rådande förhållandena
där fisket följaktligen var mycket trögt. Martin körde med en Gunki V2IB 4.1"
i färgen White Snow B F. Han valde betet just för att efterlikna betesfisken
kring åsen, troligen löja. Efter en tids nötande på fiskarna krokar Martin en
fisk men märker snabbt att tyngden är för stor för abborre. Efter kort men
intensiv drill bryter fisken ytan. En välmatad gös på cirka 2.5-3 kg. Riktigt kul på lätt utrustning.
Han använde då sitt Gunki Bushi spö S-M195 5-18 gr.
Kort efter releasen bestämde grabbarna sig för att göra en
flytt. Nästa ankring gjordes på ett stort hårdparti/ås med ett snittdjup på
cirka 6 meter. För ett otränat öga såg det inte mycket ut för världen men så
var inte saken. Spottar med sådana
egenskaper är nämligen en optimal ståndplats för abborren innan lek med bra
djup och möjlighet att gå upp och hänga rommen i bråte och växtlighet grundare
vid rätt tillfälle. Här förklaras att det är just platser som denna bland annat
Manuel och Martin letar efter under förleksfisket efter abborre. Ståndplatserna
brukar generellt sätt vara hårdpartier med kuperad botten och närliggande djup
(9 meter eller djupare). Tipset här är att ankra en bit utanför för att dänga
betena upp på det något grundare partiet. Det mycket viktigt att man fiskar
betet hela vägen in till båten. Huggen kommer mycket ofta precis under båten
vilket de spekulerat i att absolut bäst häng inträffar där.
Området höll sporadisk
fisk och liknade bland annat även flera av dem spottar killarna från Värmland
fiskat på i sina hemmavatten. Det var aprilfiske och kallt i vattnet där fisket
följaktligen generellt sätt är segt vilket grabbarna från Värmland ofta tacklar
med långsam hemtagning efter botten. På sent höstfiske i just kallt vatten
efter abborre har Linus bland annat haft framgångsrikt fiske på Illex Nitro
Lightning Jerk 13 cm riggad med en Heavy Straight Jig Head 10 gr, se bild 7.
|
Bild 7 - Illex Nitro Lightning Jerk 13 cm. |
Till skillnad från många
andra beten ger detta ifrån sig mindre vibrationer i vattnet samt att det går
att twitcha/jerka i ett relativt snabbt tempo men fortfarande relativt bottennära.
Med 10 gr Heavy Straight Jig Head så sjunker jiggen snabbt till botten och med
korta snabba knyck får man en riktigt ettrig oregelbunden gång på jiggen vilket
Linus tipsar kan vara riktigt hett. Det skulle även visa sig ge resultat kort
efter upptackling, redan på första kastet smäller det. Vilket hugg, abborren
attackerade jiggen ordentligt och efter en härlig fajt landade Linus sin första
kiloskloss för resan – 41 cm och 1060 gr,
se
bild 8.
|
Bild 8 - Borren i text till höger 1060 gr. I mitten bild 9 - 1480 gr och till vänster bild 10 - 1080gr. |
Fisket fortsatte på spotten där kasten lades systematiskt för att fiska av
ordentligt. Det tog inte mer än 10 minuter innan Linus återigen stod med spöt i
full böj. Denna gång betydligt tyngre än tidigare. Linus fiskade då för
tillfället med ett Gunki Shigeki S 210 M/ML spö med kastvikt från 5-18 gr, ett
lätt spö med rejäl ryggrad och snabb action. Hugget kom precis när Linus lyfte
jiggen och mothugget med det kraftfulla Shigekispöt satte krokningen perfekt. Linus
påstår att det är av högsta vikt att fiska med ett spö som är kraftfullt och
har rygg nog när fisket bedrivs på större abborre.
Fajten var grym, hon vill inte upp och blev bara tyngre och tyngre ju närmare
båten hon kom. Gunget från abborren var kraftiga och så fort Linus lyckades få
upp henne ett par meter pressade hon sig återigen ned mot botten. Efter att ha
åkt jojo mellan 4 till 6 meter ett par gånger låg tjockisen i håven för att
sedan mäta hela 46 cm med en vikt på 1480 gr,
se bild 9.
|
Bild 9 - 1480 gr och 46 cm. |
Inte alltid men ofta brukar abborren inhalera masken genom att suga i sig den
när den står på botten. Om man inte fiskat mycket med mask skall man inte
förvänta sig en smäll eller ett kraftigt hugg på samma sätt som om man fiskar
med exempelvis en shadjigg påstår Linus.
Linus fortsatte – ”Fajten är tuff, det känns på en gång att det är en bättre
fisk. För någon sekund hann jag tveka på om det verkligen var en abborre och
framförallt med tanke på hugget. Men känslan var ändå att det här var en bättre
abborre.”
Kort efter att Linus
krokat sina två kilosklossar hugger det på Manuels jigg. Han fiskade då med en
Scissor Comb 3.8" i färgen Night Crawler riggad med en 8 gr skalle. Vid
segt fiske tycker bland annat Manuel generellt sätt att beten som ger ifrån sig
mycket vibrationer fungerar riktigt bra. Detta resulterade i att han fiskade med
just detta bete. Efter en kortare drill håvar Martin fisken. Den vägs till 1080
gr, se bild 10. Just Scissor Comb
har varit sjukt bra för Manuel när det har vart trögt och då inga ”klassiska”
jiggar fungerat. Han fiskar generellt
sätt inte bara Scissor Comb med jiggskalle utan även med andra metoder/riggningar
som t.ex. drop shot, Carolina rig och Texas rig. Just på denna spott och med
det rådande dåliga trycket så påstår han att det är lättast att fiska hem
Scissor Comben men en jigg skalle. Manuel hade annars valt en Carolina rig om
det hade varit slätare bottnar med (möjligtvis) vegetation eller Texas rig om
det hade varit kuperad botten med (möjligtvis) vegetation. Vid rådande
tillfälle bestod spottens botten av sporadiskt utspridda mindre stenar med noll
vegetation samt tröga stor borrar. Enligt Manuel vill man då inte ha offset
krok.
Efter releasen
bestämde sig grabbarna för att låta hårdpartiet vila ett par timmar. Detta är
något som de starkt rekommenderar. Ser man mycket fisk samt har flertalet pet
utan att kroka dem är det ett starkt tips att man återkommer vid ett senare tillfälle
då fisken är mer huggvillig.
Något senare under dagen hittade Per, Linus och Alex en
liten udde på betydligt grundare vatten. Betesfisk fanns på den mycket lilla
toppen och de hade sett ett par större fiskar precis 3-5 meter bortanför.
Fisket hade blivit ännu trögare med tanke på det fallande
lufttrycket. valet för Per blev en Scissor comb 3.8" i färgen Kawashima
Shrimp tacklad med en offset krok. Båten ankrades upp en bra bit från fisken
för att inte störa den.
Per la nästan sitt första kast högst upp på toppen för att
sedan kunna droppa betet nedför kanten och rak på fisken som stod nedanför.
Detta gjorde han och med minimalt pet i toppen sattes ett automatsikt mothugg.
Ett sådant som man enligt Per får inbyggt i ryggmärgen efter år på sjön. Många
känner säkert igen sig, man tänker inte ens på att man gör det utan det bara
sitter där. Först troddes inte fisken var så stor men när den kom intill båten började
den trycka hårt i ryggraden på Pers Black Ops. Kort därefter fick en grann
abborre syna insidan av båten, vågen stannade på 1160 gr, se bild 11.
|
Bild 11 - 1160. |
En kort stund efter Pers borre på 1160 gr begav sig
grabbarna tillbaka till det ”då utvilade” stora hårdpartiet. Vädret växlade som
sagt under hela dagen och vid just det tillfället hade dimman återkommit och
lufttrycket sjunkit ytterligare. Linus hade inte haft kontakt på flera timmar
och bestämde sig under transporten tillbaka till hårdpartiet där hans borre på
1480 gr tidigare tagit rigga upp med en mask - en Illex Cobra Tail 5.8” i färg
Watermelon Pepper med en 4/0 offsetkrok fäst på en rörlig skalle. Enligt Linus
lämpar sig denna typ att skalle med just offsetkrok främst för områden där man
vill fiska bottennära men gärna gömma kroken för att undvika gräs, vass eller
andra vegetationer. Enligt Linus fiskas maskimitationer 9 gånger av 10 sakta
och då menar han otroligt sakta. Ett kast med full kastlängd kan ta upp till
3-4 minuter att fiska hem. Linus påstår här även att nämnd skalle ovan gör sig
riktigt bra till maskimitationer eftersom man får en rörligare mask på en krok
som inte är gjuten i skallen eller sitter direkt på linan. Det kan vara
skillnaden när man fiskar riktigt långsamt. Stand-up effekten får här inte
förglömmas, man vill efterlikna en mask som står och ”pickar” i botten förklarar
Linus vilket man till fullo gör med denna riggning. Det är här då även viktigt
att man fiskar med mask som har bra flytegenskaper i tailen.
Under ett av de första kasten på hårdpartiet högg det på
Linus nyriggade mask. Betet fick till en början sjunka till botten med mycket
sakta hemtagning. Halvvägs hemfiskad stod masken uppe på en sten där Linus
endast lät betet gunga utan rörelse längst med botten. Hugget var precis som
det brukade vara, försiktigt inhalerad. Linus hade då sträckt lina och kände
hur det blev stummare. Mothugget satt och upp kom en abborre på 39 cm 980 gr.
Abborren hanteras som övriga snabbt och släpps sedan
tillbaka. Linus tog därefter ett kast i samma riktning för att återigen fiska
hem sin Cobra Tail försiktigt med full kontroll. Ungefär i höjd där fisken han
precis släppt tillbaka huggit smäller det på ordentligt. Hugget var både
brutalt och stenhårt, det gjorde nästan ont i handen påstår Linus. – ”Jag var så oberedd på den typen av hugg.
Framförallt när jag tagit en abborre på kastet innan som sög i sig masken.
Mothuggen satt perfekt när jag reagerade under en tiondelssekund eftersom jag
blev så överraskad av hugget.”
Det blev tyngre ju närmare båten hon kom och likt den på
1480 gr så var det svårt för Linus att lyfta fisken från botten. Kroken satt
prefekt genom överläppen och väl i håven bredde den ut sig rejält. Abborren
mätte hela 45 cm med en vikt på otroliga 1580 gr, se bild 12. Ny toppfisk för dagen och satsningen.
|
Bild 12 - 1580 gr och 45 cm. |
Kort efter att Linus krokat sin borre på 1580 smäller det på
Manuels spö. Han fiskade då med en Illex I Shad tail 3.8" i färgen green pumgold/silver riggad med en 10 gr skalle. Betet togs
hem med ganska kraftiga rörelser. Här ryckte Manuel upp spöt för att sedan ta
hem slacklinan. Vid denna teknik, och även vid liknande tekniker, kommer oftast
hugget när linan spänts upp mot betet och väntar på att dala till botten. Efter
kortare drill håvar Martin abborren som vägs till fina 1270 gr, se bild 13.
|
Bild 13 - 1270 gr. |
Under satsningen har Manuel
annars till 90 procent fiskat med sina spön Delivrance S198 ml power finesse 2
samt Delivrance B2102 M Water Front Versatile vilket enligt Manuel täkt allt
fiske.
Strax efter att Manuel släppt tillbaka sin borre på 1270 gr
krokar Martin en bättre. Han körde då med en Gunki Whiz, samma bete som levererade
borrarna under dag ett. Denna riggad med 15 gr skalla. Dock fiskad med
betydligt mindre rörelser denna gång. Små ryck uppåt med konstant
bottenkontakt. Fisken högg precis i lyftet och efter kort fajt synade fisken
insidan av båten. Strax under kilot – 940 gr.
Efter framgångsrikt fiske med maskjigg fortsatte Linus fiska
med sin Cobra Tail från Illex. Fisket blev allt segare ju närmare grabbarna kom
kvällen vilket gjorde att det kändes rätt att fiska långsamt. Sista ankringen
gjordes på en nacke/ås där grabbarna tidigare plockat ett par bättre, bland
annat Per med en borre på en bra bit över kilot. Kort efter uppankring lyckades
Linus kroka en bättre fisk som vägs strax efter landning till prick 1000 gr, se bild 14. En perfekt avslutning på
dagen.
|
Bild 14 - 1000 gr. |
Dag 3.
Första abborren för dagen kom strax efter uppankring. Vädret
inledningsvis var mulet med dimma och nästintill vindstilla. Fisken
högg på Manuels mask och vägdes till 980 gr. Nästa abborre kom strax efter att Martin
håvat Manuels. Martin körde då med en Gunki mask, precis som Manuel. En Gunki
Vista Worm, se bild 18, riggad med en shaky head på 8 gr. Tekniken, som Linus dagen innan bland
annat tagit en abborre på 1580 gr på, var mycket små rörelser och extremt
långsamt hemtaget bete. Man kan nästan säga att jiggen aldrig riktigt lämnade
botten. Abborren, som vägde in på 940 gr och var 41 cm, sög i sig betet.
Grabbarna tipsar här även att det är extra viktigt att man
har full spänn på linan och är konstant fokuserad, vilket Linus bland annat
visat på dagen innan. Ibland känner man knappt huggen och då gäller det att man
har koll på linan då denna kan ge indikation om hugg. Ett annat tips här är att
man kör tunna linor, ett exempel bland annat givet från grabbarna på en riktigt
bra lina är Slide Braid – en grym lina
som håller färgen och är riktigt stark. Det blir betydligt lättare att
känna av bottentopografin och urskilja huggen som ofta är mycket försiktiga.
Detta är om inte annat något som grabbarna ger som ett generellt tips då en av
nycklarna vid abborrefiske är direktkontakt. Blåser det är det även extra
viktigt då man inte vill ha linfång från vinden. En tunnare lina ger även
möjlighet att fiska med lättare skallar där man annars, med grövre lina, får
båge på den - linan skall helst vara helt rät från spötopp till bete konstant
under hemtag. Grabbarna pratar här om dimensioner på 0.08-0.12 mm.
Strax efter håvningen av Martins borre på 940 gr smäller det
igen. På exakt samma bete med samma teknik. Det var ett mycket försiktigt pet
och efter mothugg svarade bättre tyngd. Fisken hade egenskaper av abborregung
och efter en drill på cirka minuten håvade Manuel borren. En grann abborre på
1220 gr fördelat på 43 cm. Tyvärr inte i den bästa möjliga konditionen men ändå
en bra fisk. Se bild 15.
|
Bild 15 - Till vänster 1220 gr och till höger 940 gr. |
Fisket fortsatte men var riktigt segt. Vinden vred kors och tvärs och vädret växlade från sol till växlande molnighet med inslag av regn. På detta hade trycket gått ned på låga 980 hPa. Manuel lyckades i alla fall nypa en kloss avslutningsvis. Vid detta tillfälle låg Martin och Manuel uppankrade på en grynna som låg cirka 1.5 meter under ytan. De bestämde att de skulle börja med att ställa sig på toppen för att kasta betena ut mot kanterna. Just då tittade solen fram genom molnen vilket ledde till att Manuel valde att sätta på en Glossy shad 3.8'' i färgen Real Hasukko,
se bild 16. Den har enligt Manuel ett riktigt snyggt glitter i sig och är just vid grynnor som nästan går ända upp till ytan ett perfekt bete för stor fisk. Han riggade Glossy shaden med en 12 gr skalle storlek 4/0 och fiskade betet med ganska aggressiva hopp. Efter fajten håvade Martin abborren och den vägdes till 1230 gr fördelat på endast 41 cm.
Se bild 17.
|
Bild 16 - Glossy shad 3.8''. |
|
Bild 17 - 1230 gr och 41 cm. |
|
Bild 18 - Gunki Vista Worm. |