söndag 6 mars 2016

Några heta tips för ett lyckat ismete efter gädda!

Under alla timmar på isen, med alla teorier bollade, allt nytt testat etc. har man samlat ihop en kunskapsbank värd att dela. Jag väljer ut en handfull av våra många teorier/metoder som ni framförallt kan ta med er till ert hemmavatten eller sådant att tänka på till nytt vatten.  Att kombinera dem alla är omöjligt, det gäller istället att göra avvägningar utifrån rådande förhållanden. Att kombinera och använda rätt metod vid rätt tillfälle ökar sannolikheten för ett lyckat fiske rejält. Framförallt om man söker de större individerna. Att följa någon/några av teorierna behöver inte betyda att man är hemma, utan det är mer en hjälp på vägen. Detta har fungerat bra i våra vatten samt på de ställen utanför "hemma-zon". Men ibland, trots att all teori runt stämmer, fungerar de inte. En annan viktig sak är självklart att man skiljer teorierna/metoderna från sjö och skärgård. Det är helt olika förutsättningar sinsemellan. Den ena teorin fungerar super i skärgård men är helt kass i sjö och vise versa.

Jag vill börja med att dela upp isfiske-säsongen i två delar, den ena är "första halvan", direkt efter att isen lagt sig, och den andra "andra halvan", vårisen. Under första är gäddan betydligt mer inaktiv och för oss bedrivs fisket mycket på stationära individer. Under andra halvan fiskar vi istället mycket på gädda i rörelse då den under denna period är betydligt mer aktiv.
  • Fiska kanter. Denna metod ökar snittvikten på gäddan rejält samtidigt som mängden dras ner vilket är fullt logiskt. Att fiska på kanter upp till en platå, ett grundområde, vik etc. är ofta riktigt hett vid sökande efter just större gädda. Här gäller det även att man placerar mörten på rätt djup. Är det grumligt sätts oftast mörten strax ovan botten, men är det klart placeras den strax under iskanten. Detta har fungerat bra för oss i skärgård och då på djup från 3-4 meter. Har vi en stor grundplatå med djup från 1-2 m kan kanten upp till denna vara riktigt het. Det gäller här att man lodar sig fram för att hitta rätt. Att fiska djupare en 4 m i skärgård har dock inte levererat för oss. Jag tog själv en tia på detta för några veckor sedan. Spöt var placerat på en kant stupande från 2-4 m där det under spöt var 3 m. Betet var placerat strax ovan botten. Se bild ett i inlägget, 10.23 kg och 115 cm. Många större individer står nämligen i närheten av eller på djupare vatten för att sedan gå upp och äta på platån eller nära vassen etc.
  • Fiska grunt och nära vassen i skärgård. Detta har fungerat mycket bra vid många tillfällen, både på mängd och storlek. tipset är dock mer lämpat för fiske under andra halvan av säsongen, eller precis inledande men då på ställen där andra fiskare inte hunnit vara eller är. Under vårt första pass gick vi på denna teorin och det slutade med ett tiotal gäddor mellan 6-7 kg samt en topp på 11.38 kg och en i samma kaliber tappad. Vi fiskade då på en spott som är relativt känd men vi var först. Se bild på 11an nedan, bild två. Vad jag menar med grunt och nära vassen är här helt avgörande. Att sätta mörten där det endast är 40 cm fritt vatten under isen kan vara steekhett. Det samma gäller avståndet från vassen - inte mer än en meter ifrån. När det är så pass grunt hänger ofta sänket ovan hålet och mörten 10 cm under iskanten. Att hitta små fickor där spöt placeras har också vid många tillfällen levererat stort, detsamma gäller små knyckar/uddar av vass. Det är nämligen så att gäddan, under den mer aktiva perioden, stryker längst med vassen i sökandet efter betesfisk. Här har vi bland annat braxen, som ofta söker sig och trycker så nära land som möjligt. Många sk. braxgäddor har fallit för denna metod.
  • Fiska där det är grumligt. Detta i kombination med metoden ovan har levererat riktigt bra, dock handlar det mer om att spottarna vi kört metoden ovan på har just grumligt vatten - här pratar vi bland annat marer och marsystem. Ett grumligt vatten brukar betyda mycket humus och därmed mycket betesfisk (vitfisk), framförallt brax, vilket avlar stora gäddor. Ett grumligt vatten kan också göra gäddan mindre känslig mot aktivitet på isen. Bild tre visar en gädda plockad med denna metod i kombination med ovan nämnda (fiske grunt och nära vass). En riktigt välgödd fisk på 9.53 kg och 110 cm.
  • Fiska där det rinner ut sötvatten. Här medföljer även ofta grumligt vatten. Då bland annat mycket humus/näring rinner ut dras betesfisk till dessa ställen med predatorer som följd. Vatten i rörelse är även betydligt mer syrerikt vilket gör fisken mer aktiv. Det är just dessa faktorer i kombination som gör att man på sådana spottar kan ha ett riktigt bra fiske. Problemet är dock att spottar ses som självklara för många, framförallt på öppet, vilket gör spotten "bankad".
  • Flytta ofta, sök betesfisk och aktiv gädda. Detta är A & O om man inte är säker på spotten. Fiskar man på ett ställe man inte vet mycket om eller inte vet vart betesfisken står kan detta leverera ordentligt. Det är många gånger vi börjat på en viss yta och där haft riktigt dålig fiske för att sedan flytta och få det hela att vända rejält. Fiskar man på stationär fisk grunt kan ett flytt vara skillnaden mellan en tia eller inget alls. Under första halvan av säsongen tillämpar vi detta nästan varje tur. Dock INTE när man fiskar pelagiskt i sjö. Då inväntas aktivt jagande fisk. Det kommer jag dock till snart. Metoden tillämpas främst i skärgård och grunt eller längst med stråk där det gäller att hitta betesfisken (i skärgård). Så fort fisk hittas flytta inte vidare spöt. Mycket ofta (nästan alltid) kommer fler fiskar i samma hål, även fler stora. 
  • Ta hänsyn till rådande tryck (hPa). Detta kan vara MYCKET viktigt. Framförallt när man fiskar på gädda som är präglade att äta fisk som påverkas av trycket. Vi har verkligen märkt att denna teori stämmer på just sådana spottar - vid lågtryck har vi aldrig lyckats men vid högtyck har det levererat bra varje gång så länge inte andra negativa faktorer påverkat (som kyla, rörelse i isen, stor variation i vattennivå under dagen eller dagen/dagarna innan etc.).
  • Fiska pelagisk. Detta är absolut inget nytt men något vi nästan alltid tillämpar på fiske efter gädda i sjö. Om vi inte vet vart betesfisken står utgår vi från bland annat djupaste spotten i sjön eller där vi under hösten synat mycket betesfisk. Här är det riktigt hett att placera betesfisken strax under iskanten, från 1-2 m. Placera även spöna med ett rejält avstånd från varandra, gärna 40 m, då fisket bedrivs efter jagande fisk i rörelse gäller det att täcka en stor yta. Därefter är det bara att invänta gäddan. Att flytta ger oftast ingen utdelning samt att det går långa perioder mellan huggen så det gäller att bita ihop.
Detta är som sagt endast några av teorierna/metoderna vi går på och det gäller att ni själva testar och finslipa dem efter just ert vatten. Men allt ovan har för oss fungerat riktigt bra i kombination med varandra eller andra icke nämnda metoder.

Det sista och kanske viktigaste tipset (inte hörande till fiskemetoderna) som helt är riktat mot en själv: Fråga alltid dig själv under och efter en tur varför den valda metoden/metoderna eller teorin/teorierna man kör/kört på fungerar/fungerade eller inte och ta med er detta till nästkommande pass. Det är mycket viktigt att man stannar upp och tänker efter - spekulera ordentligt vilket jag kan lova levererar i slutändan.

Kör hårt, det är under de kommande veckorna fram till isen släpper som den hetaste perioden är!

Mvh
Martin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar