Siktet var inställt på storabborre. Sjön var ny för både mig och Jonas vilket gjorde det riktigt spännande. För att öka chansen till ett lyckat fiske hade vi studerat sjöns djupkarta noggrant. Vi hade siktat in oss på dess hårdpartier, grynnor och branter till närliggande djup. Personligen tycker jag att dessa egenskaper är A & O när man letar efter de stora fiskarna. Vi hade bestämt oss, utifrån det ovan nämnda, att lägga tiden på två till tre koncentrerade spottar. Detta tillåter ett mer precist fiske där man noggrant arbetar ytor vilket ökar sannolikheten att komma i kontakt med de större individerna. Att fiska på för stora ytor eller för många spottar bidrar till sämre kvalitet med ett stressigt fiske där många faktorer såsom teknik, e.t.c. påverkas negativt.
Bild ett visar hur en bättre borre inspekterar betet, med ekolodet kunde jag göra mig beredd samt anpassa rörelsen utifrån hur fisken betedde sig. Att lyfta betet sakta i dessa situationer brukar vara otroligt effektivt, ger nämligen ett intryck av att pirken försöker fly vilket triggar borren.
Att använda ekolod ger otroligt mycket, man missar inte fisken i mellanskikten samt ser tydligt om borren möter balansaren på vägen ner till botten etc. Utan ekolod är det lätt att man släpper förbi/skrämmer fisken etc.
Dagens störst abborre landade på strax över kilot, se bild två.
Den tog på en topp som låg cirka tre meter under iskanten med ett kringliggande djup på cirka 12 meter- stekhett.
//Manuel Fyrestam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar